bara få mig o falla för fan
Allting bankade och jag skade, hela livet sprang vidare utan mig. Ett brev på ett papper, låter dig veta att jag inte längre låtsas, ber dig att se dig för. Vintermörkret är ljusare med dig, höstens förger är klarare, vattnet är varmare, livet är vackrare och intryck mycket lättare att ta in. Jag behöver inga hjärtan på mina skor. Till hösten sloknar blommorna, somnar, går i ide.
Du kan vända mig ut och in. Oavsett så är det du som snurrar allt. Snurrar min värld och får mig att fall, det är starkt men o så svagt. Det är fritt men ändå instängt. Var är livet och hur lever jag det? Är drömmar och mål samma sak? Eller är drömmar någonting som inte ska inträffa.