vågaviljaflyga.blogg.se

Allting bankade och jag skade, hela livet sprang vidare utan mig. Ett brev på ett papper, låter dig veta att jag inte längre låtsas, ber dig att se dig för. Vintermörkret är ljusare med dig, höstens förger är klarare, vattnet är varmare, livet är vackrare och intryck mycket lättare att ta in. Jag behöver inga hjärtan på mina skor. Till hösten sloknar blommorna, somnar, går i ide.

Du kan vända mig ut och in. Oavsett så är det du som snurrar allt. Snurrar min värld och får mig att fall, det är starkt men o så svagt. Det är fritt men ändå instängt. Var är livet och hur lever jag det? Är drömmar och mål samma sak? Eller är drömmar någonting som inte ska inträffa.

Utan tid är tiden tom

Och utan musik är världen också tom

Livet är grått och fullt av siluetter

Tysta siluetter här i Stockholms Göteborg

Friktioner mellan människor

Som fryser i regnet

Stilla i en busskur utanför staden

Inne i Nordstan lever minnets skuggor kvar

Försvinner med natten

Löses upp och blir till damm

Över hela torget går spridda människor

Förlorade satar trippar på tå

Håkan har har Göteborg

August Strindberg har sina böcker

Men vad har du och jga

Att visa någon annan som vill förstå

För så här är det. Jag gick igenom mitt kompisgäng. Jag dansade igenom mitt kompisgäng, med ögononen fast på dig för att lägga mina armar runt din nacke. För att hoppa runt i dina armar och vara nära dig. Sen är mitt ansikte mitt emot dig och dina läppar möter mina. Det var tänder mot läppar och skägg mot kinder. Det var inte perfekt. Men det spelar mindre roll, nu. Jag vet inte vilken låt som spelades, jag vet inte vilken låt jag ska lyssna på i din närhet. Ville ifrån dig då, visste att jag gjort det för att göra någon annan avundsjuk. Kom ifrån och grät nästan, vad hade jag gjort? Nu är det svårt att inte vara nära dig. Hela livet är svårt för jag längtar efter din kropp. Och jag ser dig bara ibland och du säger inget och det gör inte jag heller. Och jag ser på dig att du vet vem jag är och jag vet att du ibland finns på ställen där jag finns bara för att, inte för att du måste. Jag vill le mot dig men det är fullt med folk omkring. Det ska inte behöva spela någon roll, varför bryr jag mig så mycket om vad andra tycker. 

Det är där ingen egentligen finns som vi alla existerar. Överallt och ingenstans måste vi reagera, reflektera. Multiplicera händelser för att få svaret. Lägg ihop livet men låt det aldrig bli för stort. Aldrig för tungt för att bära ensam, för du kommer vara ensam.

 

 

Jag hör dina steg i hallen som du var här hos mig igen
Varma läppar och kalla kinder
Du hade cyklat till mig mitt i din vinter

Minns du jag sjöng för dig den där kvällen
Du i soffan med svart linne och cigarett i handen
Jag saknar din blick, din blick på allt
Smaken av himmel och den där branden

Du med din cigarett i handen
Din cigarett i handen

Hon ringde sen, din bästa vän
hon som hade flyttat hem till Norrland
Vi sågs helt kort och innan vi skildes åt
log hon och sa så du var kärleken, så hon fann den

Hon med sin cigarett i handen
Sin cigarett i handen 

Jag hör att jag tigger om stryk av det här livet
och det är nog så om det dom säger om mig är sant
Jag skulle vilja kunna lägga mitt huvud i ditt knä sen
Skulden betald, svullen och med blod på tanden

Du med din cigarett i handen
Med din cigarett i handen 

Be för dom döda när klockorna ringer
räkna ner till ditt tionde och sista finger
Bland bänkarna, bland pelarna, mitt i orgelsången
Kan du se hur hon går här, kan du se hur hon klipper banden

Med sin cigarett i handen
Sin cigarett i handen

Jag hör dina steg i hallen som du var här hos mig igen
Varma läppar och kalla kinder
Du hade cyklat till mig mitt i din vinter

 

 

 

 

Hittar väl bara en del av mig i denna.

Har flytt för en liten stund, flytt på riktigt faktsikt. Det var välbehövligt efter ett strul som inte var menat att bli, för att göra någon annan svartsjuk. Någon som inte har ett öga över för mig. Någon som bara har ögon för sin, för henne. Och där hänger jag, dinglar framför hans ögon men han ser igenom mig och jag gör bara bort mig själv. Kör på det trasiga. Vill att det är han som lagar mig, ingen annan. Det kommer bli någon annan, det kommer bli någon annan som försöker. Men kna andas nu i alla fall. Tänker man på det så har det hänt och jag låtsas inför alla att jag har glömt det. För det vill jag ha gjort. Jag vill inte möta den andres blick i korridorer och känna att vi har någon slags samhörighet för det är inte med honom jag vill höra samman.