vågaviljaflyga.blogg.se

Ibland blir det för mycket. Jag fick två lyckliga dagar då jag var superglad och grät nästan av lycka när jag somnade. Sen kom lördagen och allt bara försvann. Jag blev så där tyst igen. Tyst och trött. Och jag försökte verkligen, föröskte vara glad, försökte svara på tilltal och föra en konversation. Men det gick bara inte. Så jag kom hem och grät, sov sedan i tolv timmar. 

 

Jag vet inte exakt vad det är som har gjort att det har blivit så här dåligt. Jag har alltid kunnat hantera det innan, förutom fåtal dagar. Efter att jag lämnade blästad så var allt så skönt och bra. Men det är det inte längre. Och det kanske bara är för att det är vinter men jag orkar fan inte.

Juste, klippte naglarna också. Det var en kväll efter hans nammn kommit på tal som det gjorde så ont så jag rev upp handleden. Det behöver inte hända igen. Jag ska inte behöva ljuga om att jag trillade ner för en trappa och skrapade såret.

"Du skadar dig ofta just där"

Jag gråter för allt och jag gråter för inget. Fattar ju att jag inte kommer gå hel ur det här ensam. Tur att jag har henne. Hon som säger jag lägger inte på förens du har somnat. Hon som säger nej det gör du inte när jag svarat att jag mår bra. Hon som alltid berättar hur bra jag är. Hon som är okej med att jaghar min trygga punkt i henne och att hon har den någon annan stans. Hon som säger godnatt kära vän och säger att det är vårt alltid. Utan henne hade jag aldrig kommit upp ur sängen, ut ur rummet. Aldrig varit i skolan. Aldrig haft roligt. Aldrig levt på kanten. Aldrig utsatt mig om och om igen för kärlek. För jag vet att när det går åt helvete, det är alltid bara en tidsfråga, då finns hon där.

Jag trodde det var en tyst överenskommelse att vi inte pratade om honom om det inte var jag som tog upp det. Inte att du skulle säga hans namn utan att jag var beredd på det. Jag fixar inte det. Han har förstört mig så jävla hårt utan att han ens vet om det. Jag kommer aldrig komma över honom. Kan ha hur mycket känslor som helst för andra men han kommer ju alltid att finnas där och jag tror det är det som gör så satans ont. Att han aldrig kommer vara min, han kommer alltid bara finnas i mina tankar.