efter flykten
Har flytt för en liten stund, flytt på riktigt faktsikt. Det var välbehövligt efter ett strul som inte var menat att bli, för att göra någon annan svartsjuk. Någon som inte har ett öga över för mig. Någon som bara har ögon för sin, för henne. Och där hänger jag, dinglar framför hans ögon men han ser igenom mig och jag gör bara bort mig själv. Kör på det trasiga. Vill att det är han som lagar mig, ingen annan. Det kommer bli någon annan, det kommer bli någon annan som försöker. Men kna andas nu i alla fall. Tänker man på det så har det hänt och jag låtsas inför alla att jag har glömt det. För det vill jag ha gjort. Jag vill inte möta den andres blick i korridorer och känna att vi har någon slags samhörighet för det är inte med honom jag vill höra samman.
