och visst gör det också ont
Detta är det mest riktiga efter den där andra. Den där som jag aldrig kommer släppa hur mycket jag än försöker, hur många andra jag än träffar. Jag letade efter någon slags närhet i somras, men hur nära vi än kom varandra fysiskt så var jag alldeles ensam psykiskt.
Men jag kollar på hans profilbild och ler samtidigt som det gör så jävla ont. För han är hopplöst förälskad i en annan. Och visst gör det också ont men förväntar mig inte så mycket längre. Behöver bara något litet då och då att leva på. Har gett upp att leta fter kärlek, finns den så kommer den väl senare.